limbos

Är helt slut. Mina ögon går i kors... Jag har hunnit jobba, varit på tennisen, käkat kvällsmat m Lukas, träffat Lina och varit på matmarknad och sen suttit hos Filip och Maggan och pratat om Båstad. Och imorgon kommer bli ännu värre. 2 bebisar (en som kan springa), 3 st 7 åringar och 2 st 11 åringar. MYGOD! Har lite tankar som går på högvarv uppe i knoppen som jag vill få ut.. Jag är absolut ingen långsint Nisse utan kommer över saker fort och ger alla alltid en andra chans. Men det som är viktigt för mig däremot är att när man gjort fel, bettet sig illa, svikit eller sårat någon, att man står för det, har en någorlunda vettig förklaring och att man visar att man är ledsen och ber om förlåtelse! Att om man TAR så GER man. Jag kan reta mig något fruktansvärt på människor som är för "fina" eller envisa för att visa sig "svaga" och be om förlåtelse, eller bara stå för sina misstag. Tänk all den tiden man slösar på att må dåligt och reta sig på bara för att. Jag ångrar nu idag att jag själv var så bitter att jag inte ens kunde sticka ut lill-fingret och öppna dörren ett snäpp till så att personen hade fått en liten knuff i ryggen. Men nu känns det försent och nu när man tänker efter och ser det från andra perspektiv så förstår man hur patetiskt det egentligen är. Jag ska iallafall försöka lova mig själv att tänka mer i det stora hela, uppskatta mer och inte vara en envis bitterfitta. Man vinner ingenting på det, endast förlust.