limbos

SATAN VAD SNABBT TIDEN GÅR! jag hinner fan knappt med..

 

Men har väl ändå varit en hyffsat bra vecka. Har fått besked på en riktigt tråkig sak som jag berättar längre ner.. 

 

Jag har spenderat lite tid ute hos Jill efter jobbet. Har fått rida hennes fina pålle lite och GUD vad jag saknar att ha häst. Jag älskar det! Det finns nog inget som slår att få sitta där och skumpa runt på häst ryggen. Men ja, det märks ju att man inte ridit på ett tag, har sjukaste träningsvärken i magen, axlarna, ryggen och ljumskarna, INNERSIDA LÅR! GUUD! Varje steg jag tar känner jag i hela kroppen och svettas lite extra haha.

 

Slänger upp lite bilder

 

 

Hon är så lättriden, jag göra allt och hon går med på allt. 

 

 

 

 

Kollade gamla bilder på datorn i förrgår kväll. Och kolla så fin Gigolo var! Detta var nog sommaren för ett eller två år sedan. Då var han alltså hingst och 4 eller 5 år.

 

Hade jag varit färdig utbildad och "stadgat" mig med jobb osv så hade jag inte tvekat en sekund på att köpa honom, men nu är det för rörigt i mitt liv.. Ooh!

 

 

 

Varje gång man kommer ut till stallet gnäggar han när man ropar på honom. Han är alltid så mysig och kelen, världens bästa häst! 

 

Dom hemska och fruktansvärt tråkiga nyheterna som hänt i veckan är att Sunny (min gamla ponny, som jag tävlat och hafti flera år), hennes ägare ringde i början av veckan och berättade att hon är utdömd. Och att dom inte ska avla på henne p.g.a att de är rädda att hon har dåliga gener... 

 

Jag är helt tom. Får ingen luft. Jag förstår inte att hon ska gå bort. En ponny som jag har varit med VARJE dag i 6 år, jag har aldrig haft ett sånt långt förhållande i hela mitt liv. Nu har hon bott ca 20 min från mig på en gård som är som ett häst paradise, jag har fått rida och hälsa på när jag vill, och nu kommer en dag som förändar allt, en dag som betyder att jag aldrig mer kommer få se henne.

En obeskrivlig känsla i hela kroppen som jag aldrig upplevt förut. Detta har aldrig hänt mig, jag har aldrig förlorat någon som stått mig nära.

 

Jag har verkligen inte smält det här eller tagit mig tid och sitta och tänka en stund. Jag tror att det värsta kommer när man ska säga hejdå, få hålla om henne en sista gång.. Men just nu måste jag koppla bort, stänga ute känslorna, annars går jag itu.